Hej Ture! I lördags blev du nio månader. Vi var i vårt hus i Ångermanland med hela stora familjen och varje dag regnade det. Varje dag regnade det förutom på lördagen, då sken solen. Vi vaknade och jag sjöng “Idag är ingen vanlig dag för idag är Tures nio månadersdag” och sen så slutar sången med “Hurra hurra hurra!”. För så är det ju, hurra för dig som är så stor och fin och duktig och bestämd och.. så himla himla bra bara.

Typ samtidigt som jag skrev förra gången så började du klappa händer. Nu vinkar du, klappar händer, kan göra indianljud genom att slå handen mot munnen, tittar i taket och säger typ “dä” när man frågar efter lampan. Du kan sätta dig upp och ställa dig mot möbler och vingla runt. Du är en hejare på att klättra i trappor och plötsligt har jag fått ett fasligt sjå (på ett helt nytt sätt) med att hinna med. Allt ska pillas på. Perfekt tajmat då vi renoverar köket och lägenhet består av typ enbart livsfarliga saker att ställa sig mot, klättra runt bland och pilla på. Kryper du? Nä. Bara ålar, i raketfart. Ibland till och med snabbare än dom som kryper så jag antar att det förblir så. För sån är ju du, du gör som du vill och inte som man ska. Älskar dig så mycket just för det.

Annars är det mest som vanligt, du vill att det ska hända något jämt och älskar att få uppmärksamhet. Får du det inte blir du arg och ledsen och frustrerad. Kastar huvudet bakåt, gallskriker och gråter dom största tårarna i världen. Alltid så bestämd.

Nästa gång jag skriver till dig är du hemma med din pappa och jag har börjat jobba. Konstigt men bra. För oss båda, visst? Du vet att jag älskar dig mest. Ja, det vet du.

På loppisar runt stockholmstrakten gör man sällan fynd. Istället säljs varorna till så kallade “stockholmspriser”, dvs till hutlösa överpriser. I det norrländska inlandet däremot kan man hitta loppis efter loppis där saker fortfarande säljs av glädje och inte för den stora profitens skull. Som klossarna på bilden ovan till exempel. På en hylla inne på en finfin loppis hittade jag en gammal kakburk i plåt. Till min stora förvåning upptäckte jag att den var full med gamla fina träklossar. Frågade snällt den äldre herren som stod i kassan vad han ville ha för burken och klossarna. “Tja…” sa han och kliade sig i huvudet “Ska vi säga fem kronor?”. “Taget!” sa jag.

Livet på landet II. Det tycks som att denna blogg förvandlats till en torp-blogg. Oh well. Så här fint har vi det uppe i Ångermanland. Bland träd som ännu inte slagit ut, sättpotatis och långfikor med blommiga kaffekoppar och saft ur berså-kannan och båthuset som äntligen blivit en bastu och fem grader varmt med ihållande regn och ladugården som nu står tom och vårblommor och världens snorigaste Ture som får åka skottkärra och den stora tomheten och tystnaden och grusvägar att springa på och doften av skog, det där rena och regnblöt gräsmatta och lommen som sorgset tjuter om natten. Min bästaste plats i hela världen.

Text-torka vore ju en underdrift för det som hänt här de senaste veckorna va? Jag har funderat mycket på det här med bloggeriet. Inspirationen, var man ska dra gränserna, vem man skriver för (sig själv eller någon annan) och lusten eller orken har liksom inte funnits. Men nu, kanske?

Igår kom jag och Ture hem från vårt hus i Ångermanland. Där har vi latat oss och ätit kladdkaka och hängt i sandlådan och gått på långa promenader och så. Hemma är det motsatsen, kaos. Vi renoverar köket och har saker exakt överallt. Micron står på matbordet i vardagrummet, skafferiet är uttömt på golvet i sovrummet och på hallgolvet, bland skorna, står vattenkokaren. Överallt ligger det saker. Har inte ens orkat packa upp eftersom jag blir så matt av vara i lägenheten. Tröttman ni vet. Galet. Men tänk vad fint det blir när det äntligen blir klart om hundra år. Tillexempel kommer vi ha den här fina tapeten på en av väggarna! Behöver jag skriva att jag längtar?

Valborg firade vi hos S och A ute på landet. Det var årets första grillning, fågelkvitter, krattande och vedhuggande, grästuggande (mest för Tures del då) och kakor. Och så solsken, kaffe och eldning. Världens bästa glad-plats.

It’s all gonna be fine skickade 11 sånadär frågor ni vet. Här kommer svar på dom

1. Känner du pepp eller opepp inför sommaren?

Känner extrem pepp! Sommaren är typ det bästa jag vet och det här blir första sommaren med Ture så det känns speciellt på ett fint sätt.

2. Vad är det värsta du vet?

Så himla svårt att komma på det absolut värsta. Men ska jag välja något så är det osolidariska människor. Folk som inte bryr sig och inte orkar. Folk som tycker att det är helt okej att köpa en väska för 50 papp när andra svälter. När det är orättvist.

3. Har du rest till något ställe som du ALDRIG skulle rekommendera någon annan att resa till? I så fall – berätta!

Oj, kan faktiskt inte komma på något. Har väl haft en del bottennapp men det har alltid funnits någon ljusglimt. Ett ställe som inte var så jättekul var en liten turistort vid Issyk Köl i Kirgizistan men det berodde mest på våra egna förväntningar som krockade lite med verkligheten. Typ att det var kallt och regnigt när vi tänkt att det skulle vara varmt och soligt.. och att det var så mycket fulla ryssar överallt att man knappt fick plats..

4. Vad skulle du göra om jag JUST IDAG gav dig 100 000 kronor i handen och ledigt i en vecka?

Hm, typ renovera köket och åka på semester! Kanske till New York? Skänka bort en del pengar…

5. Vem saknar du?

Just idag, på dagen sju år efter att vi träffades första gången, saknar jag T.

6. Hur ska världen bli mer rättvis?

Folk måste börja bry sig mer om sin omgivning än om sina påhittade egen-behov. Dagens konsumtionssamhälle är inte hållbart ur varken miljö eller rättviseperspektiv. Samt att det är inte okej att ett fåtal äger så mycket och så många så lite. Högre skatter och mer krav på arbetsgivarna. Och så en fortsatt kamp för jämställdhet.

7. Tipsa om en blogg som du läser och gillar, som du tror att inte så många (i din krets) känner till?

Den här läser säkert dom flesta men jag gillar verkligen Mammas Machete.

8. Har du något tips till singlar som inte vill fortsätta vara det?

Hm. Get out there? Alltså våga flörta överallt. På jobbet, internet, affären, krogen, tunnelbanan. Osv… 

9. Är det vettigt att vår ledighet (jul, påsk, kristi himmelsfärd) fortfarande styrs av kristna högtider?

Ja, alltså, det är ju lite.. konstigt.. att fira en religiös högtid utan att vara troende egentligen. Med det sagt kan jag dock erkänna att jag är värsta sortens högtids-junkie. Börjar lyssna på julmusik i oktober och sådär. Jag tänker lite som så att det är ju gamla högtider och vi kan ju knappast komma ifrån vårt lands historia. Där emot skulle jag inte gärna börja fira nya högtider idag som är kopplade till religion..

10. Finns det någon som vet precis allt (ALLT!) om dig?

Absolut inte.

11. Gillar du såna här listor/utmaningar?

Jag älskar egentligen listor och så men har kommit fram till att jag har extremt dålig fantasi och svårt att komma på svar. Tror inte att det var så förut, kan man skylla på sömnbrist?

Vet att jag skrivit det förut men jag tror knappt vi har några möbler eller saker som inte berättar en historia för oss. Saker som påminner, ett minne för varje grej. Dom här fina trälådorna har min morfar haft frukt i en gång i tiden. När jag var 14 hittade jag dom i en gammal ladugård och tog med hem och målade svarta och nu hur många år som helst senare sitter dom på vår vägg ovanför matbordet och påminner om allt möjligt bra. Som att ha en bit av hjärtat på väggen ungefär.

Annan bra grej man kan göra med dymo: märka upp sin saftflaska!

När jag tänker på saken kan jag faktiskt inte komma på något alls som inte är bra med en dymo…

Den där känslan när man vaknar vid 20 över tre på natten av att ens unge gråter och man halvsovande stapplar mot barnets rum, på vägen (eftersom man är halvblind av trötthet) snubblar på en plastleksak i form av en brandbil, gör världens Kalle Anka-vurpa, samtidigt som brandbilen glider iväg och på högsta volym börjar låta som en tjutande brandbil under utryckning. Och man ba, tyst för sig själv “h e r r e g u d, mitt liv är en fars”.

Den känslan.

Bra grej att göra när man befinner sig utomlands, förslagsvis i Asien: köpa jättemycket kryddor. Gärna färgglada, luktglada och allmänt konstiga kryddor. Här är några av våra, förvarade i tjusiga glasburkar som märkts upp med min dymo! Min allra käraste dymo!